Flygande godbitar
Regnet förändrade det mesta här ute i skogen. De uttorkade träden står nu rakt igen, floden utanför mitt hus steg till sin dubbla höjd, dammet i luften försvann, nätterna är lite svalare och alla insekter vaknade till liv.
Av alla småkryp som plötsligt dyker upp så märks termiterna överlägset mest. Kvällen efter regnet satt vi i den lilla restaurangen och barnen åt kvällsmat. Runt sex, när mörkret hade lagt sig, såg jag hur termitstacken fem meter ifrån mig plötsligt började krylla av djur. De kröp uppåt längs stacken och när de kom till toppen lyfte de. Första målet var, som med de flesta insekter, lamporna över våra huvuden. Snabbt reste sig Emelie upp och knäppte av strömbrytaren och de få som hunnit in under taket ändrade kurs mot huset. Lamporna stängdes av även där och ett par minuter senare hade vi ett par fotogenlampor på bordet. Termitstacken kryllade fortfarande av flygfärdiga kryp.
Emelie ropade på köket i sin walkie-talkie och snart var ett par killar där, redo med en hink att lägga fångsten i. Lamporna tändes igen och termiterna sökte sig genast till ljuset. Jag fick sluta jobba för dagen och ägnade en halvtimme åt att försöka fånga flygande termiter tillsammans med afrikanerna. Vi hade alla tre svårt att hålla oss för skratt. Jag för att det var så roligt, killarna för att JAG var så rolig. Vi fick dock inte ihop särskilt mycket, lite mer än botten på en vanlig hink.
Just för att det är en så afrikansk grej bjöds det en timme senare på rostade termiter, med huvud och allt, som aperitif i restaurangen till kunder och övriga. Det är godare än det låter, lite lagom knaprigt sådär.
/Frida
