fridaiafrika

Den fjortonde december satte vi oss i minibussen som skulle ta oss till Arlanda. Ett helt gäng svenskar var vi, sammanlagt sju personer om man inkluderar de båda barnen. För att inte ändra allt för mycket på mina gamla vanor sov jag hela vägen till Stockholm. Väl framme på flygplatsen checkade vi in allt bagage (vilket inte var lite) och gick ombord på planet till Paris. Det efter att ha blivit påjagade av en stressad flygvärdinna som ansåg att vi tog det hela med allt för stor ro. Theo, den tvååriga pojken, som älskar bara ben gjorde inte saken bättre genom att skrattandes av lycka springa fram o krama hennes vader. Själv tyckte jag att det var riktigt roligt, men jag fick en känsla av att hon inte delade min åsikt.

 

Till Paris anlände vi tidigt på kvällen, åt på restaurang och sov på ett hotell. Dagen därpå satte vi oss på planet till Bangui, vars resa jag redan skrivit om. När vi väl landade i RCAs huvudstad var det mörkt. Vi blev upplockade av bilar och hemkörda till lägenheten. Där sov vi två nätter och satte oss därefter återigen på ett flyg. Denna gång ett litet med plats för ca sju personer. Eftersom vi flög på låg höjd lyckades jag faktiskt se en antilop från planet!

 

Efter drygt två timmar landade vi mitt ute i ingenstans. Det sprang tom. vårtsvin på landningsbanan. En halvtimmes bilfärd på skumpiga vägar senare så var vi framme i mitt tillfälliga hem, Kocho.