Toaletterna
Att befinna sig i byarna är väldigt annorlunda. Det är människor överallt och det är mycket varmare än i campen, som ligger mellan två floder. Bara en detalj som att gå på toaletten är lite speciellt. "Toaletterna" består av ett litet hål i marken, bakom en tunn vägg av palmblad. Instikten är ganska bra och någon dörr finns inte alltid för ingången. På ett ställe vi var på kröp det ut jättestora kackerlackor ur hålet på kvällarna och på dagarna surrade det med bin.
Jag ska aldrig klaga på att gå på toa i skogen igen, det är verkligen att föredra.
/Frida
Jag ska aldrig klaga på att gå på toa i skogen igen, det är verkligen att föredra.
/Frida
Resan
Nu är vi hemma från vår lilla resa till civilisationen. Vi kom faktiskt iväg i måndags, om än ganska sent.
Första natten sov vi i en annan camp, Mbari. Därifrån åkte vi sedan klockan tre på morgonen vidare till Bakouma, där CAWA har ett litet lagerhus och en lastbil. I Bakouma åt vi lunch och Emelie pratade med några viktiga personer. Efter lunchen fortsatte vi till Bangassou, där vi sov två nätter i katolikernas gästrum. Måltiderna fick vi äta hos den snälla arbetsinspektören och Theo och Axel lekte med hans barn. Vi fick också lite tid över till att gå på förmiddagsmarknaden. Jag storhandlade och fick med mig både ett par tvålar och nya sandaler (för hela sju kronor) med mig hem. Så kan det bli när man inte sett en affär på två månader.
När Emelie var klar med sitt arbete i Bangassou åkte vi tillbaka till Bakouma. Där sov vi en kort natt och gick återigen upp tidigt, tidigt och åkte mot Mbari. I campen åte vi lunch och körde sedan de fem timmarna hem till Kocho.
/Frida
Första natten sov vi i en annan camp, Mbari. Därifrån åkte vi sedan klockan tre på morgonen vidare till Bakouma, där CAWA har ett litet lagerhus och en lastbil. I Bakouma åt vi lunch och Emelie pratade med några viktiga personer. Efter lunchen fortsatte vi till Bangassou, där vi sov två nätter i katolikernas gästrum. Måltiderna fick vi äta hos den snälla arbetsinspektören och Theo och Axel lekte med hans barn. Vi fick också lite tid över till att gå på förmiddagsmarknaden. Jag storhandlade och fick med mig både ett par tvålar och nya sandaler (för hela sju kronor) med mig hem. Så kan det bli när man inte sett en affär på två månader.
När Emelie var klar med sitt arbete i Bangassou åkte vi tillbaka till Bakouma. Där sov vi en kort natt och gick återigen upp tidigt, tidigt och åkte mot Mbari. I campen åte vi lunch och körde sedan de fem timmarna hem till Kocho.
/Frida
Mot civilisationen
I onsdags skulle vi till Bangassou för att Emelie behövde prata med en massa viktiga personer. Dock så blev det ändrade planer och avresan blev flyttad till i lördags. Sen
blev det söndag. Och nu är det FÖRHOPPNINGSVIS söndag, kanske måndag.
En sak som jag verkligen får öva på här nere är att ta saker och ting som de kommer.
/Frida
blev det söndag. Och nu är det FÖRHOPPNINGSVIS söndag, kanske måndag.
En sak som jag verkligen får öva på här nere är att ta saker och ting som de kommer.
/Frida
Dagens sangolektion
Jag tänkte att jag skulle lära er lite av språket som talas i RCA: sango. Även när det gäller språk kan man faktiskt lära sig av sina misstag. Dock känns det som att mina misstag är ibland är lite fler än nödvändigt. Jag borde definitivt sluta nicka och le åt allt jag inte förstår. Som den gången när jag pratade med Gi Erve på en av Theos och mina promenader.
Erve: Mo'ke senge? (Hur mår du?)
Jag: Mbi'ke senge. Mo lango nzoni? (Jag mår bra. Har du sovit gott?)
Erve: Aa. Ala ngba fono? (Går ni på promenad?)
Jag: Aa.
Sen började han babbla på ordentligt och jag försökte hänga på så gott jag kunde. Utifrån de orden jag förstod fick jag det till att han undrade om jag tyckte att RCA är ett fint land. Jadå, svarade jag, mycket. Då började han skratta. Han upprepade sin mening och jag hörde något som läte som "maria". Men, men, jag nickade och log även denna gång. När han upprepat meningen några gånger till och förtydligat "maria" så visade det sig att "maria" var marriage (äktenskap, på franska). Jag hade även missat ordet kolli (man).
Det han undrade var om jag tyckte att centralafrikanska män var fina och om jag tänker gifta mig med en och stanna kvar i landet. Och jag hade bara nickat och lett. Ibland är det inte så konstigt att de skrattar när jag lämnar samtalet. När jag hade förklarat att jag inte hade några planer på att gifta mig med en centralafrikan såg han lite besviken ut. Men jag tror att han klarar sig med de kvinnor han redan har. Ryktet säger att han har barn med tio stycken olika.
/Frida
Erve: Mo'ke senge? (Hur mår du?)
Jag: Mbi'ke senge. Mo lango nzoni? (Jag mår bra. Har du sovit gott?)
Erve: Aa. Ala ngba fono? (Går ni på promenad?)
Jag: Aa.
Sen började han babbla på ordentligt och jag försökte hänga på så gott jag kunde. Utifrån de orden jag förstod fick jag det till att han undrade om jag tyckte att RCA är ett fint land. Jadå, svarade jag, mycket. Då började han skratta. Han upprepade sin mening och jag hörde något som läte som "maria". Men, men, jag nickade och log även denna gång. När han upprepat meningen några gånger till och förtydligat "maria" så visade det sig att "maria" var marriage (äktenskap, på franska). Jag hade även missat ordet kolli (man).
Det han undrade var om jag tyckte att centralafrikanska män var fina och om jag tänker gifta mig med en och stanna kvar i landet. Och jag hade bara nickat och lett. Ibland är det inte så konstigt att de skrattar när jag lämnar samtalet. När jag hade förklarat att jag inte hade några planer på att gifta mig med en centralafrikan såg han lite besviken ut. Men jag tror att han klarar sig med de kvinnor han redan har. Ryktet säger att han har barn med tio stycken olika.
/Frida
Theo och Axel
Så vad gör jag hela dagarna mitt ute i skogen? Jag leker. Bokstavligen. Barnen jag tar hand om är faktiskt ganska små.
Theo är drygt två år och håller just nu på att lära sig prata. Det är en härlig blandning som inehåller mest svenska men även en del sango och lite engelska och franska. Hans största intresse är bilar. Så när lillebrorsan ligger och sover smiter "Fida" och Theo iväg till restaurangen där vi gärna sitter och tittar på samma bilbilder i jakttidningar i sådär en timme varje dag. För att lyxa till det lite dricks det saft och när någon meddelar på walkietalkien att bebbe vaknat tar vi den roligare vägen hem, den där man måste hoppa på stenarna för att komma över floden.
Lillebrorsan, Axel, Bebbe, vilket man nu föredrar, är nio månader gammal. Medan Theo försöker sätta ihop ord till meningar övar sig Axel på att krypa ordentligt och att stå upprätt. Han äter på allt han ser och sätter gärna tänderna i någons arm om han har tråkigt. När han känner för det kan han dessutom vara riktigt vild. Så jag tänkte att det var passande med ett citat ur den genialt skrivna boken Vilda bebin får en hund:
"Av tjat blir mamman yr och matt.
Då ropar bebin: JAG VILL HA EN KATT!
Den arma mamman suckar djupt och tänker,
den vilda bebins vilda ögon blänker."
Jag vet inte om det är jag som har lekt med småbarn för länge, men efter att ha läst boken ca femtio gånger tycker jag fortfarande att den är riktigt bra. Lite synd är det att ni inte får se de fina bilderna av den stackarns slitna mamman.
När vi inte titar på bilbilder eller läser barnböcker leker vi med katterna som flytta hit, häller ut småsten, kastar vatten på varandra (med regeln att man bara får kasta på de som är nakna), tittar på aporna i träden, bråkar med krigsmyror, äter en hel del kakor och så går vi ofta på promenader till garaget eller köket. Så om du undrar hur jag har det kan jag lugnt meddela att det är en ren barnlek att bo i Afrika.
/Frida
Theo är drygt två år och håller just nu på att lära sig prata. Det är en härlig blandning som inehåller mest svenska men även en del sango och lite engelska och franska. Hans största intresse är bilar. Så när lillebrorsan ligger och sover smiter "Fida" och Theo iväg till restaurangen där vi gärna sitter och tittar på samma bilbilder i jakttidningar i sådär en timme varje dag. För att lyxa till det lite dricks det saft och när någon meddelar på walkietalkien att bebbe vaknat tar vi den roligare vägen hem, den där man måste hoppa på stenarna för att komma över floden.
Lillebrorsan, Axel, Bebbe, vilket man nu föredrar, är nio månader gammal. Medan Theo försöker sätta ihop ord till meningar övar sig Axel på att krypa ordentligt och att stå upprätt. Han äter på allt han ser och sätter gärna tänderna i någons arm om han har tråkigt. När han känner för det kan han dessutom vara riktigt vild. Så jag tänkte att det var passande med ett citat ur den genialt skrivna boken Vilda bebin får en hund:
"Av tjat blir mamman yr och matt.
Då ropar bebin: JAG VILL HA EN KATT!
Den arma mamman suckar djupt och tänker,
den vilda bebins vilda ögon blänker."
Jag vet inte om det är jag som har lekt med småbarn för länge, men efter att ha läst boken ca femtio gånger tycker jag fortfarande att den är riktigt bra. Lite synd är det att ni inte får se de fina bilderna av den stackarns slitna mamman.
När vi inte titar på bilbilder eller läser barnböcker leker vi med katterna som flytta hit, häller ut småsten, kastar vatten på varandra (med regeln att man bara får kasta på de som är nakna), tittar på aporna i träden, bråkar med krigsmyror, äter en hel del kakor och så går vi ofta på promenader till garaget eller köket. Så om du undrar hur jag har det kan jag lugnt meddela att det är en ren barnlek att bo i Afrika.
/Frida
